Idag var hela familjen på djuraffären på Frösön, och skulle köpa foder till våra djur. Väl där inne så tänkte jag och barnen kolla in marsvin och dylikt…varpå en av de anställda varnade oss för att sticka in fingrarna i buren till råttorna!
Av någon oförklarlig anledning så valde min hörsel att ignorera dessa varnande ord, och jag såg råttorna, knatade fram till buren…det var väl cirka 5 råtthanar där och alla verkade väääldigt intresserade av mitt närmande.
Jag böjde mig försiktigt fram mot buren, varpå min fru Lena upprepade varningen vi fått om råttorna, att INTE stoppa in fingrarna i buren!
Och efter dessa kloka ord, vad gör jag???
Jajjemen…in med fingret i buren, och ett snabbt ”GNAG” senare så var mitt finger prytt med 4 små symetriska hål, och det blödde utav bara f-n…men det gjorde inte ont. Problemet med det hela var att i samma sekund jag fattat att jag blivit biten så kom två tankar inom loppet av en nanosekund…
RABIES och STELKRAMP…
Nu är det kört tänkte jag…man har ju hört om råttor som sjukdomsspridare mm…faan jag har ju sett skräckisar med råttor……
Så med min hypokondri i nyuppvaknat tillstånd, så åkte vi hem varpå jag tvättade mig noga och såg att såret inte såg så allvarligt ut, och tänkte ”Nu jävlar så skärper du dig! Inte tänka på ord som RABIES och STELKRAMP nu!”
Jag kände riktigt hur illa det skulle bli när stelkrampen tagit över min kropp…Frenetiskt så gav jag mig ut på internet och letade fakta. Det visade sig att råttor inte alls är de sjukdomsspridare som man hört, utan dom är relativt renliga om man jämför med andra djur…Man får definitivt INTE rabies av dom…Inte i Sverige iallafall!
Ok…Känner mig lite lugnare nu…hmmm…få se nu…ok ingen rabies, men stelkrampen då???
Ja, tillslut så blev jag tvungen att ringa sjukvårdsupplysningen och berätta om mitt missöde, varpå jag fick mina farhågor borttrollade. Stelkramp kan man tydligen få av de enklaste sår om man inte rengör, dessutom så har jag fortfarande vaccin mot det!
Så det jag skulle göra var att lägga på ett blött omslag runt såret och se till att det håller sig fritt från infektion, och inte sväller upp och blir rött (infekterat), i så fall skulle jag höra av mig igen, för då måste det till antibiotika, men lyckligtvis så har jag inte ens verk, och såret ser fint ut…
Så nu är jag tillbaka igen…Pussssssst! :O
Jag lär få höra om det här i evigheter…
{ 1 trackback }
{ 2 kommentarer… läs nedan eller lämna en }
Jo då…allt är fin fint
Haha! Vilken story tur att allt gick fint